fredag 28 augusti 2015

KM i Swimrun

Igår hölls det första, av flera återkommande, klubbmästerskapet i Swimrun i Utbrytarnas historia. Datumet var fastställt sedan årsmötet men banan annonserades bara några dagar innan tävling för att ingen skulle kunna öva uppgångar och därmed skaffa sig ofördelaktigt försprång i tävlingen.

Det flera personer starka startfältet körde en kortare briefing medelst märkning av banan innan tävlingsstart.

Valet av utrustning varierade stort mellan deltagarna där Bidevind och Moritz satsat på nästan full ö-till-ö mundering, Lindberg gått in för en gammal Orca med små paddlar och skippat dolmen. Wille hade däremot gjort sin hemläxa och tagit en runda till Addnature för att reka nästa års trender inom swimrun. Några hundralappar (eller tusenlappar) senare kom han därifrån med en tvådelad tävlingsdress; neoprenlinne och ett par neoprentrunks. Erfaren och klok valde han fortsatt att köra med dolme och paddlar. Vi trodde alla att detta var det vinnande konceptet för kvällens tävling; lätt och snabb men bra flytkraft i vattnet.

Formen var överlag god på startfältet, men Lindberg körde IM i CPH i lördags och Wille var lite tung i kroppen efter 50km i tuff terräng på Bydalens fjällmarathon - något som Moritz tog fasta på vid start och drog upp ett ursinnigt jag-har-blodsmak-och-mjölksyran-sprutar tempo för att dra isär fältet. Ett framgångskoncept då de slitna benen hos Lindberg och Wille snabbt fick sakta ner. Bidevind försökte flåsande som en jagad gris med sugrör i munnen hålla rygg fram till första simningen och kunde hoppa i först på simningen.

Väl i vattnet insåg Bidevind att det kanske varit Moritz taktik hela tiden att ligga på fötterna och vila och slog därför av på tempot lite. Uppgången i Täby var hal och något snårig och Moritz var hack i häl vid husvarvningen men där skapades en lucka när Bidevind klev upp på tårna och tryckte till och var något snabbare i vattnet på den andra simningen. En riktigt klurig uppgång löstes med bröstbenspark och att klamra fast fingerspetsarna i små bergsskrevor under ytan. Luckan till Moritz utökades nu något hela vägen fram till målgång även fast jag var övertygad om att han var precis bakom hela vägen till den sista uppgången.

En riktigt kul tävling som kommer bli ett stående inslag till kommande år. Ni som av olika anledningar inte kunde vara med missade ett bra syrarace med härlig miljö och skönt sällskap.

Topplaceringar
Bidevind 23:46 (5p)
Moritz 24:00 (4p)
Wille 27:19 (3p)
Lindberg 29:16 (2p)


Moritz, något besviken tvåa



 
Förmodligen en vinnande utstyrsel nästa år


Lindberg inför den sista avslutande delen av banan

söndag 23 augusti 2015

Inbjudan KM SwimRun

Utbrytare - det är äntligen dags för den första upplagan av KM i SwinRun. Tävlingen kommer att avgöras nu på torsdag den 27/8 med start och mål vid Rösjön på Sollentunasidan.
Planen är att samlas vid 18:00 och starta vid 18:30. Rekning av märkning av banan kommer att ske av tävlingsledningen på onsdagen. Då tas också beslut om det bedöms nödvändigt med ett prolog/mastervarv på torsdagen. Vår förhoppning är att det inte kommer behövas.

En indikation på bansträckning ges nedan vilket är ett utdrag från föregående års Aquatrail.

Ett varv är totalt ca 4km där < 500m är simning - det kommer alltså gå fort och snabbt!

Eftersom det är en så kort sträcka att springa funkar det sannolikt utmärkt att springa i din vanlig våtdräkt, men har du en med klippta ben och/eller armar är det att rekommendera. Godkänd utrustning är våtdräkt (inget måste) paddlar, skor och eller annat flytetöj om < 100x60cm

Anmälan på bloggen eller direkt till tävlingsledningen.

Väl mött på torsdag
/Bidevind & Lindberg

tisdag 18 augusti 2015

Breca Swimrun 2015 - Storbritanniens första Swimrun!

Så till sist blev det dags för min första officiella Race Report.
Som ensam Utbrytare på startlinjen måste man väl ta sitt ansvar antar jag.

Uppladdningen inför loppet var sämsta möjliga.
När min son Vincent började visa tecken på förkylning med intensiv hosta började jag bli orolig på allvar.
Nu var det inte Ironman eller ÖTILLÖ, men jag ville absolut inte lämna min engelska vän och partner i sticket.
Sedan var det ju trots allt Storbritanniens första Swimrun. Ett race jag helt enkelt inte ville missa.

Som vanligt innan ett race blir man lite extra försiktig och tvättar händerna gärna en gång extra.
Denna gång hjälpte det tyvärr inte.
På lördagen 1 vecka innan tävlingen hade jag planerat att köra KM i Triathlon med Lödde Tri på Olympisk distans.
Vaknade dock under natten till lördagen med kraftig hosta och ont i halsen och fick tyvärr erfara min första DNS i en resultatlista.

Nu gällde det att kurera sig till Breca Swimun en vecka bort. Oroväckande var dock att Vincent haft sin hosta och ont i halsen i snart två veckor.
På måndagen hade jag så ont i halsen att jag misstänkte halsfluss och bokade en tid på vårdcentralen.
Efter att ha lämnat halsprov återkom doktorn och meddelade att jag visst inte hade halsfluss.
Det var ett vanligt virus eller en släng av mansförskylning.
Med förvånad min var det bara att ge sig av utan det penicillin jag räknat med skulle snabba på mitt tillfrisknande.
På torsdagen kände jag mig äntligen lite bättre och gav mig ut på en 6,3km runda i lugnt tempo för att känna på kroppen.
Med 5:24 min/km och snittpuls på 140rpm fick jag goda förhoppningar om att kunna genomföra racet.
På fredag morgon innan avfärd mot Kastrup körde jag ytterligare en kort runda för att bekräfta att jag påbörjat mitt tillfrisknande från mansförskylningen.
2km i 3:58min/km och stabil puls. Nu var det bara att ge sig iväg.

Lyfte från Kastrup mot Manchester där min parter Stephen skulle hämta upp mig för vidare färd mot Buttermere och Lake District National Park där tävlingen hölls.
När jag väl landat plingade det till med ett SMS. Det var Stephen som meddelade att han skulle blir 1h30min sen p.g.a. av tre av varandra oberoende olyckor på vägen.
Suck… hade sett fram mot att bege mig vidare till det Hostel där alla tävlande skulle bo på för att äta middag och ladda inför tävlingen. Men som tur var hade jag telefonen fulladdad med inspirerande podcast om triathlon och uthållighetssport att lyssna på.

Efter 1h45min kom Stephen och vi gav oss iväg mot Buttermere. Ju närmare vi kom ju högre tornade bergen upp. Lake District National Park med det beryktade Honisterpasset är tydligen ett av de bergigaste områdena i England.
Väl framme på Hostel YHA Buttermere hälsades vi välkomna av arrangören Ben och träffade även de andra tävlande innan vi serverades en pasta buffé.

Efter en trevlig middag och ett glas vin med likasinnade Swimrunners gick de flesta till sängs. Jag och Stephen delade rum med tre andra lag; Clapham Chasers (AUS/GBR) och The German Sparkle Party floating with HUUB 1 & 2. (GER). Riktigt sköna killar och duktiga Swimrunners med bra resultat från både ÖTILLÖ och Utö Swimrun.

Vaknade på morgonen med lite lätt hosta, men kände mig i övrigt pigg och fräsch. Skönt, dags för race!
På morgonen åts det sedvanlig engelsk frukost innan en obligatorisk kontroll av all utrustning skulle genomföras. Tydligen finns det ovanliga och sällsynta arter i sjöarna som de var rädda om, så utrustningen var tvungen att vara ordentligt tvättad och ren för att få användas under tävlingen.

Under Race Brief varnade Race Director Ben bl.a. för att det bitvis kunde vara bristfällig markering. Lokala bönder hade kvällen innan tagit bort vissa markeringar och får hade tuggat sönder en del, men de hade under morgonen satt ut nya och hoppades de skulle vara kvar till tävligen. I övrigt varnades det för en brutal klättring under den näst sista löpningen på 10.1km.

Kl 10.00 stod sedan 15 tappra lag som startade i denna historiska tävling. Storbritanniens första Swimrun!

Race Director Ben sprang som hare den första löpningen på 600m innan vi hoppade i dagens första och kallaste simning. Gissningsvis 11-12 grader. 
Vi hade inget direkt flyt i den första simningen och kom upp som 9:e lag.
Väl uppe påbörjade vi vi jakten på några placeringar i löpningen, och tog även en placering i den andra simningen då det flöt på bättre.
Vi låg sedan som 6:e lag då den tredje löpningen på 5.7km började. Även om det bitvis var trångt på de små smala stenbelagda trailstigarna så lyckades vi passera ytterligare ett lag  och låg på 5:e plats innan vi bokstavligen kom till en ”en vägg” 

Det var en brutal stigning där mjölksyran i vader och lår efter ett tag var obeskrivlig. Tydligt blev det att både jag och Stephen bär på några kilo för mycket för att vara snabba upp.

De 4 lag vi passerat tidigare var nu i kapp och om oss, och vi hade tappat till en niondeplats totalt i tävlingen. I huvudet hade jag samtidigt Bens ord från Race Brief där han varnade för de 1900 höjdmeter som väntade på slutet. Fanns det verkligen ett berg som var brantare än detta????
Den långsammaste kilometern uppför berget tog hela 17min21s.

Tävlingen löpte sedan på i bra tempo och bra flyt i både löpningarna och simningarna. Hela loppet var fantastiskt fint och det var verkligen en naturupplevelse utan dess like.
Simningarna var visserligen rätt långa allihopa 600m-1000m vilket till slut blev rätt jobbigt och ansträngande. Föredrar själv egentligen race som Utö Swimrun med fler transitions och kortare simningar. Men vattnet var otroligt fint. Kristallklart, precis lagom kallt (12-13 grader) för att kyla ner tillräckligt för att återhämta sig efter löpningen men inte så kallt att man blev frusen och kall.



Vi kom ganska snabbt i kapp det ledande Mix-laget och höll oss runt dem i princip hela tävlingen.
Vi var snabbare på platt mark, de var snabbare uppför, de var snabbare på simningen, men vi var snabbare i och ur vattnet vilket innebar att vi efter den näst sista simningen var samtidigt upp ur vattnet till den näst sista vätskestation.
Vi hade också successivt tagit in på två andra lagen som även dem kom upp samtidigt ur vattnet. Ett herrlag och det ledande damlaget.

Efter att ha hämtat andan och fyllt på med vätska frågade vi funktionären vilket håll vi skulle. Hon pekade upp! Framför oss var ett otroligt berg som vi tydligen skulle uppför.

Vi satte fart, men fick snart känna oss besegrade uppför berget av vad vi sedan fick reda på var två tjejer bosatta i Buttermere. Vi var alltså på deras bakgård och hade inte en chans att hålla deras tempo uppför berget.
Även de andra två lagen passerade oss och försvann snart ur synhåll.
Bergsbestigningen var uppskattningsvis 4km lång där den långsammaste kilometern gick på 29.18min. Helt otroligt! 

Efter ett tag såg vi toppen trodde vi, när vi kom upp visade det sig vara en till topp och en till och en till osv.
Den historien repeterade sig 5 gånger. Så efter att ha bestigit 5 bergstoppar under 4km gick det äntligen nerför……..

Vi var snabba nerför och fick snart skymt på mixlaget som dragit ifrån oss uppför berget. Väl längst nere i botten av dalen igen så var det en sista vätskestation innan vi skulle avverka ca 3km till sista simningen.
"Its just a gick run down the road here. You´re almost there” sa en uppmuntrande funktionär.

Hon kunde inte haft mer fel. Sista biten var den mest tekniska löpningen jag upplevt och skedde i och runt en bäck.
Men där visade det sig att vi var starka och kom ganska snart ikapp mixlaget som var lite mer försiktiga på de hala stenarna och i och ur bäcken.

Det blev långa tre kilometer innan vi kom fram till sista simningen på 600m där vi fick skymt på herrlaget. De hade avverkat ca 2/3 av simningen och vi gav allt.
Vi tog ordentligt på dem och var halvvägs i vattnet då de steg ur vattnet och gav sig iväg på sista löpet mot mål.
Vi fick sedan reda på att de blivit varnade av funktionärerna att ge ge järnet sista biten då vi tagit många meter  mot dem i simningen.

Väl uppe ur vattnet efter en riktigt bra simning där vi gav järnet fortsatte vi i snabb takt på löpningen som var 1.8km. Vi ville ikapp.

Det räckte tyvärr inte hela vägen och vi sprang in på en 8:e plats totalt och 7:e i herrklassen efter 7h37 min. Totalt hade vi då avverkat 44km (38 löpning & 6 simning). Min klocka visade dock på 50km.

Väl i mål fick vi genast en iskall öl av Race Director, Ben. 
Jag är inget Fan av Lager, men det var en av de godaste ölen jag druckit. 

Vid målet var det en riktigt skön stämning i sann Swimrun-anda. Alla satt kvar och hejade de kommande lagen i mål. Det hann bli 3 lager innan nästan alla var i mål. Ett lag saknades fortfarande som senare tog sig i mål på 10 timmar.

Det var sammanfattningsvis en fantastisk tävling och innehöll alla delar en Swimrun tävling ska ha; 

Bra arrangerat, extremt vackert, extremt tufft och samtidigt en naturupplevelse som var unik i sitt slag.

Efter att ha ätit middag gick nästan alla tävlande (några pallade inte) och alla funktionärer till en av de två pubar samhället Buttermere hade att erbjuda, trots sina 127 invånare.

En riktigt lyckad och skön helg!

Ironiskt nog hittade jag min medicin på Manchester Airport. En shot mot ManFlu.

// Kim